Vart fasen har överskrifterna tagit vägen? Äsch, struntsamma! Så går man runt och mår bra för att man har bestämt sig över att få saken ur vägen. Man har sparat pengarna de där jävla dryga månaderna och man ska precis sätta sig ner för att slösa dom. Men nej då. Som vanligt, alltid och hela tiden så blir man motarbetad och hela skiten faller och man fylls av sådan omotivation och apati att man fullständigt skiter i allt. Fattar inte varför jag ens försöker.Varför jag fylls med hopp och blir glad ner jag gång efter gång blir nedslagen och förvisad till verkligehetens och vardagens astrista jävla motarbete. Helt ärligt, det är fan dags att bli kriminell eller nått.
För pengar har jag inte och utan pengar har jag ju ingen rätt att leva. Varför ens försöka längre?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Egentligen borde jag kommentera under "jag vill också göra någonting" men då finns risken att du inte ser. Det inlägget fångade mig, dels för jag själv så ofta ställer mig frågan Vad är min mening med livet, Vad är det meningen att jag ska göra, Vad är min grej, mitt egna? Vilken är min väg? Kanske ligger det på en sökande själs lott, drifting. Alla dessa frågor utan svar. Och kanske, bara kanske får man genom det mer kunskap om livet, sig själv och det som man anser är utav värde.
Personligen tycker jag att du, Danne, rör dej otroligt väl med ord. Alla dessa fina ihopsatta ord som får mening, betydelse. Du är bra på det.
I
"Mitt liv var så naket
som de gråa klipporna,
mitt liv var så kallt
som de vita höjderna,
men min ungdom satt med heta kinder
och jublade: solen kommer!
Och solen kom och naken låg jag
den långa dagen på de gråa klipporna-
det kom en kall fläkt från det röda havet
solen går ned!
II
Mellan gråa stenar
ligger din vita kropp och sörjer
över dagarna som komma och gå.
Sagorna, du hört som barn,
gråta i ditt hjärta.
Tystnad utan eko,
ensamhet utan spegel,
luften blånar genom alla springor."
Edith Södergran
/ tove
Skicka en kommentar