Det kliar i skinnet

Jag vill så gärna skaffa mej en ny tatuering. Det kliar så frustrerande i skinnet efter mer bläck. Ett kors, några stjärnor, ett spindelnät eller varför inte en ros? Hur som helst har jag insett att själva motiv inte är det viktiga längre. Förstå mej rätt, motivet är fortfarande väldigt viktigt. Men det är inte det viktigaste. Nej, nu är det själva känslan av bläcket och nålen som penetrerar huden. Saknad!

Min första tatuering var gudomlig att göra. Två timmar rent karvande med nålen på samma ställe. Två timmar brinnande hud och skrikande endorfiner. En enkel känsla av välbehag. Den andra tatueringen var mer avancerad, kärleksfulla linjer och retsamma kurvor. Fint likaså. Jag saknar det.