Holga och bristande självförtroende

David kom hem från New York för kanske en vecka sedan. Han hade med sig en ny leksak som han hade fått av Minna. En Holga 120CFN. Detta är en kamera som råkar släppa in ljus i kamerahuset vilket gör att man kan få enastående effekter på sina bilder. En riktigt rolig sak helt enkelt. Hela kameran är tillverkad i smäckig plast, till och med linsen. Inställningarna är få men så härligt praktiska. Vill man ta digitala bilder får man vända sig någon annanstans här är det analogt som gäller. Hederlig film och hederligt arbete bakom bilderna. Inte smygtitta och radera. Här får man vad man får, otroligt spännande!
Om ni vill kan ni gå in på www.lomography.com och se vad andra människor har tagit för bilder med sina kameror. Länken hittar ni här.

Jobbet rullar på, känner av lite press dock. Dom undrar om jag skulle kunna tänka mig att köra själv. Klarar jag det? Varför är jag alltid så osäker på mig själv? Det vore så skönt att ha ett starkt självförtroende och bara kasta sig ut för stupet med fallskärmen i högsta hugg. Nej istället står jag vid branten och tittar ner och ojar mig inför vad som komma skall, jag är en fegis. Ingenting annat än en liten lort, en rolig lort möjligtvis men likförbaskat bara en liten lort. Äh, bättre att ta tjuren vid hornen och ge sig fan på att bara göra det...eller? BAH!