det måste ha varit hon

Jag blev påminnd idag om en ängel som en gång dansade i mitt rum, tack Ina. Jag vet inte om det var pga sömnbrist eller vitaminbrist men jag satt på min stol i mitt rum hemma i Åhus. Och framför mig dansade en ängel, hon log och dansade så vackert framför mig och jag kommer ihåg att jag grät. Ett fint minne. Jag har inte tänkt på henne på flera år, inte på flera år förräns idag när jag precis blev påminnd om henne.
Förmodligen så ville hon göra sig påminnd på nått sätt...vilket hon gjorde.

Jag och Calle hade varit inne i stan och fikat på Zekes. Kollat lite affärer och så och när alla affärerna stängde så följde jag Calle till bussen för att säga hejdå. Calle åkte hem till sig och jag började promenera hem till mig. När jag kom till mitt kvarter känner jag att det är någon som ger mig en kyss på kinden. En varm och kärleksfull kyss mitt på min vänstra kind. Jag blir helt paff och blir stående med handen på kinden och tittar mej förvirrat om. Ingen annan där än jag. Jag är helt ensam. Det måste ha varit hon.